måndag 27 maj 2013

JAG LEVER!

När cancer-skit-resan startade var jag på internet hela dagarna och sökte information som en galning. De flesta bloggar jag hittade slutade med att någon anhörig hade skrivit att personen tyvärr hade avlidit eller så slutade de tvärt bara.

Därför vill jag nu skriva en uppdatering till alla er som är mitt uppe i eller nyss börjat cancer-skit-resan! JAG LEVER!

Nu har jag fått gjort ett bröstlyft av det riktiga bröstet, så att det ska matcha det nya konstgjorda.
Det blev jättebra och jag är supernöjd!

Efter sommaren ska jag få bröstvårtan delad, så att jag får bröstvårtor på båda brösten. Och vårtgården ska tatueras. Sen, pust, är jag färdig! Det har varit en superlång process, men det är det värt!

I förra veckan blev jag kallad till 5-årskontroll - ett år för tidigt. Det är bara fyra år sedan, men jag tänker låtsas som ingenting och göra en koll. Oron har inte släppt...och släpper nog inte heller.

Så till alla er, som är nedtryckta i skorna av ångest, oro och jävlighet... JAG LEVER! Kämpa på!

Stor kram

onsdag 31 oktober 2012

Två bröst! (2!!!!)

Jag har opererats. Operationen tog 5 timmar och sen låg jag på uppvaket i ytterligare 6 timmar!

När jag vaknade upp, så ångrade jag mig direkt! Det gjorde så jävla ont! Jag ångrade mig sen i omgångar hela tiden det första dygnet. Ångern byttes ut mot glädje ungefär samtidigt som de sprutade in morfinet i min fot. Sen byttes glädjen mot ångern igen och sen kom morfinet..och sådär höll det på.

Det första dygnet väcktes jag varje timme för att de skulle kolla blodflödet i bröstet med en ultraljudsmojäng. Det hördes ungefär som när man lyssnade på bebishjärta när man var gravid.
Lite jobbigt att bli väckt varje timme, men redan nästa dygn blev det varannan och till slut behövdes det inte. Skönt.

Varje dag kom det in en sköterska och satte en spruta med blodförtunnande i mitt lår! Saftiga blåmärken blev det, men bättre det än blodproppar!

Dränagslangarna som jag hade från vardera höft gjorde ap-ont att ta bort! De låg omlott och sköterskan fick dra ut slangarna i omgångar samtidigt som jag försökte att andas djupt.

Dränaget från bröstet gjorde inte alls ont. Det kan i och för sig bero på att jag inte alls har någon känsel där..., men det får jag ha osagt.

Känseln ja.. Jag har ingen i bröstet och ingen på hela magen. Kanske kommer det tillbaka och kanske inte. Vi får väl se, men jag är ju rätt van. Jag har ju ingen känsel i överarmen heller sedan tidigare.

Jag har stygn runt hela naveln också. De har tydligen flyttat på den! Iuuuuwwwhh.

Jag låg på sjukhus mån-fre och sen kom jag hem, något halt och lytt. Magen är värst. Stygnen går från höftben till höftben och utan gördeln så känns det som om stygnen ska poppa upp ett efter ett om man andas för djupt.

Gördeln ska jag ha dygnet runt den första månaden och sedan "bara" dagtid i ytterligare två månader.
Drygt, men det känns att jag måste ha den.

Bröstet gör inte alls ont. Det är lite svullet fortfarande och en aning hårt längst upp. Fettnekros, tyckte jag att min plastikkirurg sade... Det betyder i allafall att fettet dör och blir hårt för att sedan brytas ner av kroppen.

Det låter inte bra, säger ni... och nä, det är det ju inte heller. Fast om det bara är lite så gör det inte så mycket. Tydligen helt normalt och inget att oroa sig, tyckte doktorn och då tycker jag likadant.

Bröstet ja... Oj, det blev jättebra! Redan nu - fast det är utan brösvårta och omgärdas av kirurgtejp.
Jättefint! Det ser ut som ett bröst. Faktiskt.

Om två månader ska jag på återbesök och vi ska då bestämma vad som ska justeras och göras med det nya bröstet och det gamla. Det gamla ska lyftas, påpekade min plastikkirurg något oartigt för mig, men jag kan bara hålla med. Om jag får bestämma så skulle skinnpåsen även behöva fyllas med något..., men vi får väl se vad det blir av det.

Jag är nöjd - som det är nu. Två bröst!!!! Overkligt!

Kram A-K

fredag 3 augusti 2012

Jogga får jag göra sen

För någon dag sedan fick jag en kallelse till CT-röntgen Buk i slutet av augusti. Äntligen!
Då kan jag ju lite försiktigt hoppas på en bröstrekonstruktion i början av oktober!

CT:n gör de ju för att se att jag inte har någon spridning av den cancern, som SKA vara borta! Punkt. (Ta i trä!)

Naturligtvis kommer den här kallelsen även med en dos ångest. "Tänk om" stoppar jag in i en blå låda och kastar längst in i garderoben. Istället tänker jag bara rosa och hoppas på en perfekt och felfri röntgen och operation!

Jag har även gått igenom en mammografi som såg bra ut. Cystan hade ökat i storlek, men är 100% ofarlig! Skönt!

Många gånger har jag ångrat att jag inte stod på mig och opererade bort det andra bröstet också. Det finns så mycket ångest och ängslan i att känna igenom och undras över alla körtlar och skit, som dyker upp titt som tätt.

Och dessutom, ett bröst eller inget bröst - kan ju kvitta. Det är ju två man vill ha.

Hur som helst, så börjar det närma sig - och magen är härligt rund och trind, till förmån för mitt framtida bröst.

Jogga får jag göra sen.

A-K

onsdag 25 april 2012

Bröstrekonstruktion - i början på oktober!

Nu fick jag ett preliminärt besked om att rekonstruktionen ska bli i början på oktober.

Jag kan inte riktigt ropa hej än, eftersom jag ju vet att det kan ändras igen... MEN, det är skönt att ha något att gå efter.

Jag kommer att genomgå en mammografi-undersökning om tre månader och då ska man kolla cystorna igen. Tills dess strutsar jag och låtsas som ingenting. Vad hinner hända på tre månader liksom?
Sist hade jag ju haft min tumör i ca tio år, trodde onkologen! TIO ÅR!! Så tre månader...liksom. ;-)

Fast jag kan ju tillägga att jag känner igenom bröstet ofta, ofta! Och dessutom kollar jag noga så att inte bröstvårtan är indragen. Det visste jag ju inte innan...att det var ett tecken liksom.

Läste om att bröstcancern hade ökat i Skåne och var 20% mer här än genomsnittet... Varför?

"Enligt cancerregistret har Region Skåne ett särdeles högt antal nya bröstcancerfall per invånare och år, 20 procent över riksgenomsnittet. Mellan 2009 och 2010 ökade antalet bröstcancerfall i Skåne med 18 procent. " TV4-nyheterna
Det får mig ju att fundera över anledningen....

Annars fläskar jag mest på. Jag har gått upp i vikt och försöker stå emot att börja jogga igen... Jag måste ju ha fläskmage till rekonstruktionen. Det är tufft. Jag gillar inte att vara fläskig.

A-K



fredag 16 mars 2012

Jaha - vad är en bal på slottet?

Ringde plastikkirurgen för att förhöra mig om min påstådda bröstrekonstruktion till våren....

"Mjäe, du är inplanerad till hösten. Vi har ändrat om lite och numera utför vi bara EN sån stor operation i veckan. Därför har vi flyttat fram tiderna" säger sköterskan jag pratar med och jag får för mig att hon står och gäspar lite.

"Tidigast i mitten av oktober" gäspar hon vidare och säkert tar hon en tugga av ett päron, lite nonchalant sådär.

Inte otrevlig alls; tvärtom, men inte alls i närheten av min värld. Den värld som kretsar runt och fokuserar enbart på denna stoooora sol som i folkmun kallas för "Bröstrekonstruktion".

Så, jaha ja - 7 månader till! Grrrrrrr!

Men, jag har ju lite att pyssla med innan - jag måste ju ta kontakt med onkologen och begära ett prov på cystorna. Såklart. Grrrr igen!

Det är svårt att tänka på annat, om nätterna; annat än ondskefylla vätskeblåsor sprängfyllda av illvilliga cancerceller. Och jag vet att jag måste veta också. Det hjälper inte att de vet.

A-K

torsdag 15 mars 2012

Cysta och papillom

Var på mammografi och ultraljud i måndags och där hade jag en liten nära-döden-upplevelse.

Där på skärmen, bland hälsosamma, sunda gråa trådar och kullar, dök plötsligt en oval form upp med vit ram och med svart innehåll! *PANIK*

Cystor, sade ultraljudsläkaren och nämnde även ett papillom (?) i förbifarten... (jag såg en oval form, men han såg tydligen mer....)

Googlande jag, satte genast igång med att söka efter information på nätet; "vätskefyllda blåsor som oftast är godartade" och "ohämmad celltillväxt". Det lugnade ju inte mig nämnvärt, men efter telefonsamtal till läkare nu på förmiddagen så känns det bättre.

"Du känner om cystorna växer; det gör ont och ömmar", "inget ovanligt" och "Papillom är helt ofarligt" och "Vi följer upp det med mammografi nästa år", "Det behövs inget prov".

Jaaaa, jag vet - det är ändå svårt att släppa det, men jag tycker att de borde veta, va?

Fortfarande ingen tid för rekonstruktion.... Grrrrrr..

A-K

torsdag 26 januari 2012

Sånt här gör mig glad!

Fina Arazoo Nouri har bestämt sig för att starta en insamling genom cancerfonden till förmån för bröstcancer och vill nu att jag länkar till detta på min blogg! Såklart!

http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=5865

In och skänk pengar nu då!

Kram till er och till Arazoo

A-K